Sitter här på måndagskvällen med Sepultura – Dead embryonic cells i lurarna för en gångs skull vilket inte händer så ofta nu för tiden. Låten har snurrat i huvudet dom senaste timmarna av någon anledning. Hela skivan Arise och överhuvudtaget Sepultura med sitt smått melodiska och speciella sound tillhör en grundpelare i min musik katalog.
Jag tycker faktiskt det är väldigt trist att jag inte hittar något nytt i metal-genren förutom lite här och där såsom Dimmu Borgir på senare tid. Mycket beror ju givetvis på att genren är mer eller mindre stendöd sedan mitten av 90talet ungefär. Början av 90talet var ju death/speed/trashmetal som absolut störst med band såsom just Sepultura, Deicide och Morbid Angel. Nog snackat om det, ändå ingen som bryr sig
Gick igenom min iPhone idag och insåg att det mesta som ligger på den är antingen alternativt, indie eller Coldplay. Jag har mycket tack vare Malin hittat min musik som jag visserligen tyckte om innan men nu fått upp ögonen för ännu mer. Musik på svenska har alltid tilltalat mig sedan jag som 13åring hittade JustD i skivbacken på Kringlan Skivor och totalt spelade sönder Svenska Ord sommaren 1991. Tyvärr såg jag i helgen att Wille Crafoord ställde upp i Svensk Damtidning med ”hemma hos” reportage. Vad hände där? Inte vill jag kalla WC för folkkär. Hur många vet egentligen vem människan är? Jag tror tyvärr att Josefine ”jag vägrar släppa min föredetta mans coola efternamn” Crafoord är mer känd…
Förövrigt ett intressant projekt – http://www.myspace.com/baravanner med WC tillsammans med Marika Willstedt som bildar gruppen Bara Vänner. Underbart lekfullt vilket är precis det men förväntar sig när WC är med på noterna.
Annars en väldigt skön helg som spenderades i Örebro med Annamaria. Hon är 3 år yngre än mig och det sa faktiskt klick redan för ett halvår sen men det var annat i vägen den gången. Nya friska tag 6 månader senare via Facebook slutade med en date i fredags som gick alldeles lysande!
Vaknade i morse med ett leende på läpparna för första gången på väääääldigt länge. När dagen nu har nått sitt slut så kom besked under dagen som gjorde mig på ännu bättre humör. Annamaria kommer hit i helgen
Idag hämtade jag ut biljetten till Kents konsert på Annexet nu på torsdag vilket jag ser MYCKET fram emot. En månad senare den 30:e Mars är det ju dags för en konsert i Örebro vilket är ett litet lustigt sammanträffande med tanke på Annamaria.
Annars inte så mycket att tillägga faktiskt förutom en helt underbar text skriven av Malin som ni även hittar på hennes blogg:
Jag låg bredvid och kände din värme, såg hur det rörde sig under den tunna huden på halsen. Jag kunde se varje slag hjärtat gjorde.
Jag föreställde mej hur det skulle vara om jag följde mina impulser just då. Det hade vart lätt, jag låg så nära att min näsa nuddade där pulsen var som mest synbar. Jag kunde nästan känna den varma metalliska smaken i min mun.
Jag såg hur det sprutade för varje skälvande hjärtslag. Det var rött överallt. Ditt varma blod rinnandes ner för min haka och hals, ner på min nakna kropp. Det var vackert med det mörkt röda mot min ljusa hud. Kontrasterna var bland det finaste jag sett på länge. Jag minns hur det kändes när tänderna äntligen gick igenom huden, den första vågen av varmt blod över mitt ansikte. Smaken av salt och mineral. Liv. Jag kunde höra hur du sakta försvann in i mörkret när jag hungrigt drack. Det var så starkt, allt jag kände var så mycket mer, sinnena var på helspänn. När du slutat skaka stod jag lutad över dej, naken på knä på de vita lakanen, dränkt i varmt, rött blod. Jag var så mycket lyckligare än jag vart på länge.
Du snörvlade till och jag kom tillbaka till verkligheten på mindre än en sekund. La mej tillrätta bredvid och smekte mjukt med ett finger över din ömtåliga hals…